Ändrad praxis i artskyddsfrågor

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har kommit med sex nya avgöranden avseende dispensprövningen i 15 § artskyddsförordningen (2007:845). Mot bakgrund av Högsta domstolens avgörande i NJA 2023 s. 291 (”Tjäderspelet i Malsättra”) gör MÖD nu avsteg från den proportionalitetsbedömning som gjordes i MÖD 2017:7 (”Bombmurklemålet”). De nya avgörandena förtydligar att möjligheten att få dispens enligt artskyddsbestämmelserna är begränsad och belyser även vikten av att kunna visa att en åtgärd inte aktualiserar förbudet i artskyddsförordningen.

De sex målen initierades genom att föryngringsavverkning av skog anmälts till Skogsstyrelsen. Inom avverkningsområdet fanns knärot, en orkidé som skyddas enligt 8 § artskyddsförordningen. Skogsstyrelsen bedömde att de planerade avverkningarna skulle hota knärotens bevarandestatus och således var otillåtna enligt 8 § artskyddsförordningen. Efter att markägaren ansökt om dispens meddelade länsstyrelsen sådan efter en proportionalitetsbedömning som tog hänsyn till pågående markanvändning, i enlighet MÖD:s avgörande i Bombmurklemålet. Beslutet om dispens överklagades emellertid och MÖD upphävde den beviljade dispensen. Detta eftersom MÖD ansåg att en sådan proportionalitetsbedömning inte längre ska göras i dispensärendet givet Högsta domstolens avgörande från 2023. Den proportionalitetsbedömning som MÖD tidigare ansåg skulle ske motiverades av avsaknaden av särskilda ersättningsbestämmelser vid ett avslag av en dispensansökan. Efter att Högsta domstolen i den senare domen ansett att sådan ersättning kan utgå under speciella omständigheter, om det framstår som orimligt att markägaren ensam ska stå de ekonomiska konsekvenserna av artskyddsbestämmelserna, har emellertid rättsläget ändrats.

Mot bakgrund av Högsta domstolens avgörande bedömer således MÖD att någon hänsyn till artskyddsbestämmelsernas konsekvenser för pågående markanvändning inte ska tas vid prövningen av om dispens kan ges från ett förbud enligt artskyddsförordningen. Och sammantaget att de avvägningar som sker vid anmälan om avverkning, ansökan om dispens och vid prövning av ersättningskrav tillsammans tillgodoser den enskildes intresse av att inte drabbas av en oproportionerlig begränsning av markanvändningen vid tillämpning av artskyddsförord­ningen.

Det kan noteras att målen inte aktualiserar frågan om det hade kunnat vidtas försiktighetsåtgärder för att undvika en otillåten påverkan på knäroten. Inte heller prövades frågan om ersättning, men mark- och miljööverdomstolen uttalade ändå att det vid prövning av om ersättning ska meddelas bör sakna betydelse om begränsningen av markanvändning har sin grund i nationella fridlysningsbestämmelser eller i genomförandet av EU:s artskyddsbestämmelser. Vidare anmärker domstolen rörande det administrativa förfarandet, där en och samma avverkning kan kräva flera prövningar av olika myndigheter, att detta inte är något som kan beaktas i en proportionalitetsprövning utan ligger på lagstiftaren att beakta.

 

 

 

Se Mark- och miljööverdomstolens avgöranden den 28 februari 2024 i mål M 11525–22, M 11526–22, M 11530–22, M 11534–22, M 11536–22, M 11538–22.